Vi önskar er en härlig stund med eftertanke, glädje och en gnutta sorg!
Den 29 september var det marknad i Sala. Jag var där med mamma, Thorbjörn och vännen Andreas. Mamma berättade att hon hört kattungar i ett av uthusen där de bor och jag bestämde att när vi kom hem skulle jag smyga mig in och titta. Vi kom hem mot kvällningen och hade köpt med oss mat. Min nyfikenhet gjorde att jag, innan vi åt, bestämde mig för att kika in i uthuset. Jag hade inte förväntat mig mycket. Kanske en skymt av någon väldigt skygg kattunge under golvbrädorna, omöjlig att få tag på.
Efter att ha kikat runt på alla ställen där en katta skulle kunna tänkas lägga sina ungar gav jag upp och skulle gå in. Då fick jag syn på den. Med huvudet instucket under en bänk låg en svartvit kattunge. Jag stoppade ned handen och kände på den... Iskall och död sedan länge! Här kunde den ju inte ligga och frystorka. Jag tog tag om dess rygg och lyfte upp den varpå den gav ifrån sig ett "dödsskrik". Sedan blev den tyst, stilla och stel... Av någon orsak ville jag inte ge upp. Jag la upp den på rygg på en bänk, tryckte på bröstet och blåste in luft i dess nos... Den började låta igen! Nu ville jag bara få den att fortsätta leva! Ge den en chans även om jag visste att oddsen var låga, den var ju nästan död! Gick in med katten på armen, den var stel som en pinne! Snabbt in, kroppsvärme och en filt! Där inne var alla med på noterna! Parveln var stel och dess temperatur kändes som en kylskåpskall korv! Den gav inget liv ifrån sig mer än skrik när vi lyfte den. Vi la den på rygg, stilla och stel! Några droppar vatten i munnen och vi såg att där fanns en sväljrefelx.
Nu turades vi om att hålla den och mamma plockade fram en värmefilt. Snart kom min syster med familj och de kikade efter fler ungar, utan resultat...
Timmarna gick... Vi värmde lite grädde och droppade ned i munnen. Inte det ultimata men vad gör man en lördagskväll ute på landet? Det var ju vätska och näring i alla fall. Det blev dags att åka hem. För mig var det en självklarhet att ta med parvel. Nu satt den halft upp emellanåt och tittade på oss. Syster fick i den lite mer näring.
Väl hemma sprang jag till Ica och fick tag på kattungemjölk som fick funka kvällen och natten ut. Den värmdes på och drogs upp i en spruta som jag satte en liten gummislang i änden på. Förde den till pavels mun och den drack! Den drack med god aptit! NU insåg vi att det fanns hopp!!! Han fick även smaka lite blötmat och vi konstaterade att den är 4-5 veckor gammal och att det med största sannorlikhet var en pojk!
I mitt stilla sinne hade jag tänkt ha parvel i transportbur under natten eftersom den hade löss och jag var rädd att ligga ihjäl den om den låg hos mig. Så liten ju! Men... det blev ett kvällsbad, klorna blev klippta och jag fönade den torr för att den inte skulle behöva frysa igen. Jag stoppade ner den nu något livliga individ i en mössa och la den intill mig i sängen.
Efter ett par nattmatningar var det söndag. Parvel var pigg, nyfiken och SKRIKIG.
Under dagen hade jag kontakt med veterinär, köpte mjölkersättning och avmaskningsmedel samt borste, luskam och småleksaker. Det åts massor, leklusten kom smygande och det blev spännande att gå omkring! Mina katter var spännande men de tyckte inte att parvel var speciellt mysig utan drog sig undan.
Nu är det måndag. Parvel har bott på toa under den tid jag varit på jobb och möte. Jag har honom med mina katter när jag själv är hemma. Han har kissat på lådan några gånger och bajsat lite. Han letar nu efter utmaningar och något att leka med. Leker med det mesta just nu, äter massor och har en väldigt klar och vaken blick!
Så, från totalt nedkyld till denna livliga individ på två dagar! Visst har de en otrolig livsgnista, små som de är! Jag är så glad att jag kollade uthuset innan jag åt, för hade jag väntat en stund hade detta lilla liv inte gått och rädda! Jag har sovit dåligt, det är eftersatt hemma just nu men det är helt klart värt det!!!
Om ca en månad kommer parvel att få ett nytt hem, en chans att växa, leka, mysa och leva fullt ut!!! <3 class="separator" data-blogger-escaped-allt="allt" data-blogger-escaped-andreas="andreas" data-blogger-escaped-att="att" data-blogger-escaped-bea="bea" data-blogger-escaped-cecilia="cecilia" data-blogger-escaped-denna="denna" data-blogger-escaped-dit="dit" data-blogger-escaped-div="div" data-blogger-escaped-er="er" data-blogger-escaped-f="f" data-blogger-escaped-gav="gav" data-blogger-escaped-hit="hit" data-blogger-escaped-hj="hj" data-blogger-escaped-hopp="hopp" data-blogger-escaped-j="j" data-blogger-escaped-krabat="krabat" data-blogger-escaped-lamod="lamod" data-blogger-escaped-liam="liam" data-blogger-escaped-lpt="lpt" data-blogger-escaped-mamma="mamma" data-blogger-escaped-med="med" data-blogger-escaped-ni="ni" data-blogger-escaped-nka="nka" data-blogger-escaped-och="och" data-blogger-escaped-oss="oss" data-blogger-escaped-p="p" data-blogger-escaped-r="r" data-blogger-escaped-resa="resa" data-blogger-escaped-rgen="rgen" data-blogger-escaped-rme="rme" data-blogger-escaped-rn="rn" data-blogger-escaped-sk="sk" data-blogger-escaped-skjuts="skjuts" data-blogger-escaped-som="som" data-blogger-escaped-t="t" data-blogger-escaped-tack="tack" data-blogger-escaped-tag="tag" data-blogger-escaped-thorbj="thorbj" data-blogger-escaped-till="till" data-blogger-escaped-tron="tron" data-blogger-escaped-v="v" data-blogger-escaped-varit="varit" style="clear: both; text-align: center;">
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar