En storslagen dröm!

Ni som känner mig vet att vargen är mitt totemdjur, min följeslagare!


I natt hade jag en sån fin dröm som jag vill dela med mig av:

Jag gick på en grusväg omgiven av åkrar. Det var mörkt och frostigt, tidig vår eller sen höst. Jag såg nästan ingenting men rätt som det var skymtade jag skuggor i mörkret. De for fram och tillbaka över vägen. Till slut såg jag till min stora glädje att det var en vargflock jag såg. Jag skynade på mina steg i tysthet för att försöka komma närmare.

Plötsligt hördes mänskliga röster och vargarna sprang av vägen och ut över åkrarna. Jag sprang efter. Vargflocken skingrades i omgångar och jag beslutade att för enkelhetens skull fokusera på att följa en av vargarna.
Jag fick hela tiden skärpa mina ögon för att inte mista den i mörkret.

Vi sprang utefter en bäck och kom så småningom till ett kärr där vargen stannade stående i vattnet och tittade på mig. En stor och präktig grå varg var det! Tiden tycktes här stå still!
När jag tittade ner såg jag att även jag stod i kärret och vid mina fötter låg en drunknad varg med en filt över sig. Den drunknade vargens päls såg fin ut men jag lyfte på filten väldigt försiktigt för att vara beredd på den förruttnelse som kunde slå emot mig.
I samma ögonblick reste sig djuret under filten men nu uppenbarade sig en väldigt lång gammal indian med silergrått hår. Han var bra mycket längre än mig och stod länge och såg på mig med filten kvar över kropp och huvud.
Nu var vargen som jag följt försvunnen och istället fanns där några människor omrking mig.

Vi tog med den trötta indianden i en bil... Skulle köra honom hem.
Jag satt med honom i baksätet och såg på hans stora händer, märkta av tid och hårt arbete.

Jag började gråta i drömmen.
Gråta för denne mans ständiga lidande och hans arbete som aldrig lyckats nå någon större framgång.
Jag grät för den bekvämlighet vi "moderna" människor har omkring oss.
Jag grät för hans förfäders lidande!

Nu var vi framme vid indianens hus. Ett ruckel byggt av plåtar och gammalt spillvirke... Men han var stolt över det hans förfäder byggt med sina bara händer... Jag i min tur, grät ännu mer!


Det var en otroligt stark dröm och jag tror att den hade ett budskap med sig! :)