Det börjar bli tungt nu...

Sol som värmer, skirande grönska, doftande blommor och skriande svalor... Ja, allt detta talar för att sommaren närmar sig med språng!
Underbart, jo det kan jag tycka. Men ett faktum kryper närmare...
Det svider i ögonen och hugger i hjärtat! Inte nu - Inte sedan - Aldrig! Vi har tampats, vi har skrattat, vi har lärt av varandra... Mina små fåglar, mina änglar! Ska ni flyga iväg nu? Det gör det inte lättare att få höra att man är djupt älskad... Att verkligheten ger, inte bara mig, separationsångest... Jag har följt er nu. Var och en av er på ert eget sätt, genom er resa av utveckling, framgångar... och motgångar! Det stärker mina band till er... En kram, en blick, en puss på kinden! FAN VAD JAG ÄLSKAR ER!
Men nu kommer era utmaningar... Något ni ändå väntat på, och något som jag vetat om. Dem jag bytt blöjor på... fattar nu pennan, kommer att knäcka läskoden och lär vikten i ett socialt samspel. Och jag vet en hemlighet som ni inte vet... Plupp väntar plupplingar! För jag ser fantasin och tryggheten i era ögon... Och den ska få leva vidare... Älskade ungar... Älskade 6-åringar!!!