Dikt

Under lärarutbildningen hade vi en föreläsare som berättade om en händelse mellan en pappa och ett barn som han reagerat starkt på.
Det var höst och ett barn kom gående ute med sin pappa. Några löv for omrking och barnet utbrast "Pappa, titta änglarna!" varpå pappan svarade "Nej du ser väl att det är löv!"
Nu när jag satt och letade dikter hittade jag just denna...

Läs... Och tänk efter...


"Dansa med änglarna"
av Per Harling

I en värld full av kosmiska under
ser barnet det vi inte ser.
Ett löv, som en vindpust gjort sönder
blir en ängel som dansar och ler.
"Se du änglarna, pappa, som dansar?
Hör vilken vacker musik!"
ropar barnet och spelar på harpan
med strängar av garn på en spik.
Men vi ser inte lekarnas mönster,
vi hör inte låtsasmusik.
Vi har bommat till våra fönster
mot glädjen som var så unik.
Så dansa med änglarna, dansa mitt barn,
lek medan lekarna finns.
Sjung till din harpa med strängar av garn
så länge du sångerna minns.
En dag skall du finna att alla är barn
i en större men kärare lek,
där alla får dansa bland änglar och garn,
där ingen har tid med nåt svek.


Ibland är inte fakta det viktigaste!!!