Hmm...
Minns inte om jag var riktigt KÄR i den första pojkvännen jag hade... Vi höll varandra i handen och kysstes. Vi var till skogen och fångade Salamandrar ihop... Han hittade en hane och sa att det var en prins. Jag frågade om han inte skulle leta reda på en prinsessa till prinsen. Då tittade han på mig under sina glasögon och sa med sin läspande stämma att han hade i alla fall hittat sin prinsessa ;) Lite sött tycker jag... Men jag minns inte att jag var kär... Well, han gick i alla fall den kriminella banan till mötes och jag är glad att jag inte var med då!
Men jag tror att när jag kände kärlek första gången var med den kille jag kom att flytta ihop med, förlova mig med och planera en framtid med. Då var jag nyss fyllda 17. Jag var väldigt naiv då och jag är glad att det tog slut efter drygt tre år. Med honom hade jag aldrig fått växa och bli den jag blev... Tyvärr.
Jag är glad att det tog slut och att jag fick lära känna mig själv ordentligt. Att bo själv, hitta egna vägar och lösningar, välja sina vänner, göra vad man vill...
Det var betydelsefullt för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar