Jag har inga biologiska syskon men när jag föddes hade mamma och pappa labradoren Kitty. Hon blev självklart en syster! Och vilken syster sedan! Hon lärde mig simma... Förvisso hundsim men jag flöt och tog mig framåt. Jag har aldrig varit osäker i vatten, för hon ÄLSKADE ju det! När jag var ledsen kröp jag upp till henne... och la mig utefter hennes mage.
På nästan alla foton på mig som barn ser man Kitty, eller åtminstone en svansspets i kanten på fotot. Hon var alltid nära!
Mycket forskning säger ju hur bra det är för ett barn att växa upp med just en hund... Och det kan jag ju bara styrka! Barnen lär sig MASSOR och hunden förstår en hel del! Ett samspel och en realtion som fungerar utan ord och materiella ting!
Eftersom mina föräldrar skildes har jag med tiden fått fem plastsyskon. Dessa fem står mig nära och vi har ALDRIG behövt kivas om något. Vi är väldigt olika men accepterar varandra skarpt!
Jag är nog mest lik min äldsta plastsyster på "mammas sida". Vi har ett liknande "grundtänk".
Även om jag inte umgås med dem så ofta utan att det är några familjesammankomster vet jag att dem finns där... Nu och alltid!
När jag dejtade en kille för ca 6 år sedan hade min ena bror sagt till mamma: "Om den killen sårar Malin eller kröker ett hårstrå på henne ska han få med mig att göra" Han slapp det ;) men jag vet att han finns där, käre bror!
Jag brukar säga att jag är ett lyckligt skilsmässobarn! Hade inte mina föräldrar gått skilda vägar hade jag nog aldrig fått något syskon. Nu har jag 5!
DET är rikedom!
På nästan alla foton på mig som barn ser man Kitty, eller åtminstone en svansspets i kanten på fotot. Hon var alltid nära!
Mycket forskning säger ju hur bra det är för ett barn att växa upp med just en hund... Och det kan jag ju bara styrka! Barnen lär sig MASSOR och hunden förstår en hel del! Ett samspel och en realtion som fungerar utan ord och materiella ting!
Eftersom mina föräldrar skildes har jag med tiden fått fem plastsyskon. Dessa fem står mig nära och vi har ALDRIG behövt kivas om något. Vi är väldigt olika men accepterar varandra skarpt!
Jag är nog mest lik min äldsta plastsyster på "mammas sida". Vi har ett liknande "grundtänk".
Även om jag inte umgås med dem så ofta utan att det är några familjesammankomster vet jag att dem finns där... Nu och alltid!
När jag dejtade en kille för ca 6 år sedan hade min ena bror sagt till mamma: "Om den killen sårar Malin eller kröker ett hårstrå på henne ska han få med mig att göra" Han slapp det ;) men jag vet att han finns där, käre bror!
Jag brukar säga att jag är ett lyckligt skilsmässobarn! Hade inte mina föräldrar gått skilda vägar hade jag nog aldrig fått något syskon. Nu har jag 5!
DET är rikedom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar