När?

Det har varit en tuff dag på jobbet... Alltid någon sjuk... fortfarande. De måste bli en ändring snart! Jag vet att lugnet lägger sig längre fram i vår när vi kommer att vara ute väldigt mycket tillsammans. Då är vi närmare varandra... Vi är ett och det är lättare då! Förra våren var hemsk men ändå orkade vi. Vi var så starka tillsammans! Men nu? Humorn finns kvar, förlåt och viss del av det spontana. Idag kom en kollega med chokladhjärtan... Bara för att vi ska känna att vi har varandra. Det räcker. En klapp på axeln, respekt och tilltro! Vi kan. Vi kommer igen. Det vet jag! Det jag hoppas nu är att det är vi som kommer igen... vi som känner oss som vi. vi som vet var vi har varandra. Innerst inne! Vi behöver gnistan åter!

Efter att ha stängt på jobbet var jag och Andreas och åt. Sedan gick vi till Sportbaren för lite fotboll... Eller, jag gjorde honom sällskap en stund till Gustav kom. Borde tagit en öl men var fasiken inte alls sugen. Det är ju fördelen med att supa skallen av sig... Jag äcklas nu och kommer nog göra det en tid framöver. Och det är ju BRA ;) Öl smakar ju inte alkohol men finner ingen vits att dricka alls nu. Trots att det är så gott... Men det är coca cola med :P

Sitter nu i min renstädade lägenhet med rena myskläder. Så här ska det vara. Komma hem lite sent till en ren och ombonad lya! Mitt hem - min borg! Kom ni ihåg när jag skrev att jag skrivit ett "peppingbrev" till mig själv? Skrev att jag innerst inte tror på sånt men nu gör jag det! Varje gång jag läst det har jag sedan tagit itu med något. Även om det så bara varit att vattna blommorna, plocka ur diskstället eller tagit ett fotbad så har det i alla fall varit något. Det handlar om känslan. För mig är det så i alla fall.
Nu väntar sängen och "Mannen som lever med vargar" för imorgon väntar en lååång dag!

Sov gott kära vänner!